älskade lera

Guds skatt, evangeliet, bor i lerkärl. I människor som är inte är fullständiga, självrättfärdiga och perfekta.
Det livet är värt att älskas, där du är Guds lerkärl, formad av Han, använd av Han.
Där skatten är fantastisk, rikedom utan gräns, källan till liv och man själv är torkad lera. Lera plockad från marken, utan speciellt värde. Som ändå får bära den skatten.
Jag älskar mer och mer det enkla livet, där kärleken till människor står i centrum och tron på kraften i evangeliet är drivet i allt man gör.
Leran har inget värde, men krukan har, när den används till rätt sak. Även om man kan känna sej betydelselös, kraftlös, tråkig som lera... you name it, kan man fylla sitt liv med evangelium, med Guds upprättande, oksprängande, befriande, frälsande kärleksbudskap som är fullt av verklig förvandlande kraft!
Du vet, ett ord från Gud som du får säga har kraft att sätta en bunden människa fri. Det kan hjälpa en vilsen att fästa sin blick på Jesus och ta sej igenom en svår situation. Ett ord från Gud kan föda plötslig tro och uppmuntra att fullfölja en dröm från Gud.
Du vet, Gud kan använda dina händer till att läggas på en sjuk, och den återställande, helande kraften som bara är ett lån till dej kan göra den människan frisk och ge livsvärdet tillbaka.
I ett vanligt möte med en människa kan det du bär öppna ett hjärta för Jesus, för förlåtelse och frälsning.
Lerkrukan behöver inte tro på sin egen perfekthet, bara vara fylld.