fredag 21 augusti 2009

follow your heart

Jag har nog missionärslivet i blodet, upptäcker jag ibland. Andra kanskar kallar det rastlöshet. Min farmor kallade mej alltid för sin lilla zigenarflicka. (I all kärlek naturligtvis, hon tyckte kringresande romer va superromantiska)

Livet är fantastiskt, oväntat, överraskande och går inte att kontrollplanera i detaljerna.
Och jag älskar det.

En dörr som stängs kan antingen göra dej orolig för framtiden, relationer, försörjning eller vad det nu kan va... eller va motivationen som får dej att öppna en annan dörr, hungrig på livet och ta äventyret vidare. Förändring är inte farlig, det är absolut livsnödvändigt!

Ibland måste man bryta upp och dra vidare för att det som finns på insidan inte ska dö, för att drömmen om förvandlade människor ska bli på riktigt. Som en herde som letar nya betesmarker till sin hjord. Stannar han så svälter flocken ihjäl, drar han vidare till en större plats kan flocken leva, växa och bli mycket mycket större.

Jag tror att människors sätt att ruta in livet i mönster och behov av att rota sej i karriär, hus, samhälle osv egentligen är ett uttryck för att man saknar tryggheten i Gud. Att vara frälst innebär att man definieras av Gud och ingenting annat. Att vara sedd, utvald o älskad av Gud är ett starkt bergsfäste, och fyller varenda behov och önskan i överflöd.

Frihet för mej är att inte vara fast i materialism, att få vara tillgänglig för Gud och hans planer och att alltid kunna lita på och följa sitt hjärta.

Livet är spännande!
Stockholm, here comes SOS Church!


PSsssst....Du kanske känner att du måste fånga tillfället att börja leva det du drömmer om.
Bryta upp från bekvämlighet och hjulspår. Jag säger bara SOS MISSIONSBIBELSKOLA! Självaste rektorn har lovat att om du hurry, hurry så finns det fortfarande chans att söka...

2 kommentarer:

David sa...

Absolut att Gud gör en fri men ett intrutat liv kan ha sina fördelar speciellt om man har barn då krävs det lite rutiner och inrutningar för att få allt att funka..

linda sa...

ja alla är vi ju rätt så brännmärkta..haha
hur skulle man kunna sluta leva det där fantastiska livet när man liksom smakat på det..

när ska vi till etiopien då?

kram