ett ögonblick...

...som förvandlade mitt liv, var för ungefär 6 år sen i en stad som heter Migori i södra Kenya. En ung kvinna jag mötte en kväll la ett bylte i famnen på mej, en liten bebis. Hennes blick som mötte mej... Jag förstod henne exakt, jag kände vad hon kände, språkbegränsningar och kulturskillnader var bortblåsta... Om jag kunde beskriva den vackra, hemska blicken, en mammas ögon... fulla med smärta som var förbi desperation och samtidigt en fast beslutsamhet 'jag gör vad som helst, snälla snälla snälla, hjälp mej'. Barnet som var inlindat i några smutsiga trasor måste varit några månader gammalt, men vägde nästan ingenting. Det lilla barnet stank så det stack i ögonen. Skinnet spännde över vassa benkanter, den lilla magen var uppblåst och de mörka ögonen var grummliga.
Jag gick sönder, hela jag. Men jag visste att jag hade något att ge henne.

Dom få orden jag fick säga till den unga kvinnan den kvällen är värt mer än de miljoner ogenomtänkta ord jag kastar ur mej varje dag.
Så såg jag att hon vågade tro som jag, på Guds kärleksbevis, på Jesus som försonade människa och Gud. Som tog bort syndens konsekvenser, förbannelse, sjukdom och död. En Gud som älskar, som är barmhärtig och full av kraft. Som aktivt gripit in och som gör det igen och igen när man sätter sin tro till honom. Och jag såg, att hon i den stunden torkade sina tårar och satte sitt hopp till Jesus.
Med bebisen i min famn, tackade vi tillsammans Gud för Jesus, för korset, för att han besegrade sjukdomen, för helande och en framtid full av liv för det barnet, för att Guds plan skulle sättas i verket...

Det finns miljoner kvinnor som hon, som behöver dej. Som aldrig hört. Om den Gud som älskar villkorslöst, som vill rädda den som är förlorad och ta i sin famn den som är vilsen.
Människor som behöver att du ger vidare det du fått.

Lukasevangeliet kapitel 4, vers 18-->
Så kom han (Jesus) till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

"Herrens Ande är över mig,

ty han har smort mig

till att predika glädjens budskap för de fattiga.

Han har sänt mig

för att ropa ut frihet för de fångna

och syn för de blinda,

för att ge de betryckta frihet

och predika ett nådens år från Herren."

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."

(...för att avsluta historien... en person bosatt i Migori tog kontakt med kvinnan samma kväll för att hjälpa familjen med vård, mat och allt praktisk som de var i desperat behov av)